Metoder för terminologiarbete och ontologiarbete

För att utarbeta en funktionell ordlista måste man noggrant använda de generella principer och metoder för terminologiarbetet. De mest centrala metoderna är begreppsanalys och terminologisk datahantering som baserar sig på kännedom om struktur av den terminologiska datan.

Begreppsanalys

Den vidstående tetraedern åskådliggör det paradigm som terminologins teori och metoder är baserade på.

Referenter är företeelser som kan observeras eller föreställas av människor: saker, varelser, händelse, processer eller egenskaper. Referenter kan vara konkreta (t.ex. en bil) eller abstrakta (t.ex. högskoleutbildning).

Begrepp är mentala föreställningar som man använder för att strukturera verkligheten omkring sig. Verkligheten utgörs av referenter.

Termer är benämningar på begreppen och definitioner är verbala beskrivningar av begreppens betydelse.

Den terminologiska begreppsanalysen klargör både begreppens betydelse och relationerna mellan begreppen. Inom terminologiarbetet skiljas tre typer av begreppsrelationer: generiska, partitiva och associativa. Begreppen och begreppsrelationerna utgör mångsidiga, ibland även komplicerade, begreppssystem som man åskådliggör med begreppsdiagram. Begreppsanalysen hjälper också till att reda ut relationer mellan begrepp och termer och kan på så sätt hjälpa till att förstå om två ord är synonymer eller om ett ord hänvisar till flera begrepp (homonymi eller polysemi).

En begreppsorienterad metod ger en utmärkt utgångspunkt för att jämföra begrepp och termer från olika språk och att granska om två termer på olika språk verkligen motsvarar varandra eller inte.